Nytt porträtt att ha i fönstret

Jag har redan hunnit förklara för de flesta av er varför jag gick ut och försvann igår. Här kommer ännu en förklaring - Jag höll på att förlora. Du förstår det här är ett spel som en av demonerna älskar att spela med mig, och spelet går ut på att få mig ur spel, så att jag ger upp och tillslut befinner jag mig under täcket ihopkrupen. Skaver sår, blöder sår, graven har för tusan ingen botten.  Jag krypterar text och sätter babyn i ett hörn! 

Ifall jag hade gett upp igår, då hade ingenting hänt. Nu valde jag den motsatta vägen, och jag konfronterade min inre rädsla utan att ens tveka. Ur mitt nattduksbord plockade jag fram mina aktade konstnärsverktyg - papper, pennor, sudd, topps och en jädra fet pensel. Jag kände inte för att rita något hemskt eller något ifrån den undrevärlden överhuvudtaget.

 Jag ville rita kärlek.

 Varför kom jag tänka på Neil Patrick Harris (Barney i How I met your mother) när jag tänkte på kärlek? 

Haha.

Kärlek är kärlek.

Neil och hans man står ut med mycket terror över nätet och afk, men det är de inte ensamma om. Eller hur?

Kärlek är kärlek. Hat är hat. 

Här finns det ingen plats för hat.

Bara Kärlek.

;)