Slänger upp

För er som fortfarande tycker om att läsa min blogg, och inte nöjer er med att läsa mina fb aktivetet, så vill jag krama om er hårt hårt!
Tack för att du läser min blogg, det betyder mycket för mig. Läser ingen det här, varför ska jag då skriva och uppdatera här?
Ställer mig den frågan rätt ofta. Finns det några livstecken här, förutom jag? En dammtuss höjer sin hand. Tack dammtuss, och spindeln Freja också  tack tack.

Haha.


Nu slänger jag upp lite kreativa grejjer som jag har producerat!
Först ut är min senaste teckning.

Can you handle all the awesomeness in this piece??

I bet you can! Or you would have died by now.

Sist ut då är filmen, en film med Vaughn och Rebekah ifrån Vampire Diaries. Jag har inte sett något helt avsnitt med VD, däremot har jag kikat på alla scener där Vaughn har varit med (Bewls med andra ord).
Rebekah är en vampyr som först är jagad av Vaughn, men senare så får hon hjälp att fånga in honom och ja, han skall tydligen torteras på något vis. SÅ jädra kinky!

Rebekah och Vaughn - ship this pairing!  Like a pirare ship?

Äh

Min hjärna hatar mig just nu.
Det känns oftast som om jag är jag, hjärnan är en egen person och alla demoner tillhör något yttre väsen.
Vem hatar mig mest? Är det jag själv? Nej,  det är min hjärna och den är påverkad av demonerna såklart. De gör inget annat än att spotta på allt jag gör.

Bloggen blev min klagomur den här gången.

Charlie Bewley

Inatt blev denna teckning färdig och nu går jag vidare i livet och mot nya oanade höjder!
Btw har uppdaterat fliken teckningar med årtal och mer teckningar =)

Nytt porträtt att ha i fönstret

Jag har redan hunnit förklara för de flesta av er varför jag gick ut och försvann igår. Här kommer ännu en förklaring - Jag höll på att förlora. Du förstår det här är ett spel som en av demonerna älskar att spela med mig, och spelet går ut på att få mig ur spel, så att jag ger upp och tillslut befinner jag mig under täcket ihopkrupen. Skaver sår, blöder sår, graven har för tusan ingen botten.  Jag krypterar text och sätter babyn i ett hörn! 

Ifall jag hade gett upp igår, då hade ingenting hänt. Nu valde jag den motsatta vägen, och jag konfronterade min inre rädsla utan att ens tveka. Ur mitt nattduksbord plockade jag fram mina aktade konstnärsverktyg - papper, pennor, sudd, topps och en jädra fet pensel. Jag kände inte för att rita något hemskt eller något ifrån den undrevärlden överhuvudtaget.

 Jag ville rita kärlek.

 Varför kom jag tänka på Neil Patrick Harris (Barney i How I met your mother) när jag tänkte på kärlek? 

Haha.

Kärlek är kärlek.

Neil och hans man står ut med mycket terror över nätet och afk, men det är de inte ensamma om. Eller hur?

Kärlek är kärlek. Hat är hat. 

Här finns det ingen plats för hat.

Bara Kärlek.

;)

Gå direkt till papperskorgen, utan att passera gå!

I höstas, förra året alltså (uppenbara Sara!) tecknade jag något som var tänkt att bli en liten seriestrip. Först skissade jag allt på vanligt papper, och jag minns hur min frustration spred sig över hela rummet då ihopknycklade papper snart täckte hela golvet - men jag överdriver lite.
Att teckna James Bond med andra ord höll på att driva mig till vansinne. Varför i hela friden blandade jag in Loke ifrån Avengers i James Bonds värld, eller var det tvärtom? NEJ! Nej, nej, nej.  Loke fångade Bond, lite halvt kinky om man säger så eftersom han band fast honom på en stol, men det utspelade sig på våran jord - Bonds värld. Loke bor ju i himlen (på sätt och vis).

Efter miljontals suckar så gav jag upp med det här projektet. En drös med halvfärdiga skisser, vissa färglagda, andra inte, låg på datorn och tog upp plats. Ännu idag befinner de sig här på datorn för att påminna mig om hur jag stred mot demonerna som spottade på mina skisser och mitt redan låga självförtroende. Jag kan inte ens anse idag att jag gjorde ett bra jobb, men jag gjorde åtminstone något och jag försökte en hel del - Give me some credit!

Så nu har jag beslutat att avsluta det här kapitlet med hela det här projektet. Jag slänger upp de ofärdiga bilderna och sedan raderar jag dem för gott på datorn. Gott med muffins? Ja.

 

Jag är nog mest nöjd med de här två skisserna på en chibifierad Bond som jag inte behövde kämpa så mycket med. Faktiskt så var nog de här två de lättaste momenten i hela projektet.















This is not Mambo No. 5 ladies!

" What's your name?"

"Bond."

"That would be short for James Bond, I imagine. Good strong name, no doubt named after your father, hm?"

..And really bad eggs. Drink me up 'earties. Yo ho!

Rena rama polygamin!

För cirka ett år sedan gjorde jag ett kollage (se här) med de män som jag har varit kär i under min uppväxt. 

Vad jag inte insåg vid den tidpunkten var att jag hade glömt en del, plus att det skulle komma in fler män i mitt liv efter den dagen. Jag kan räkna på mina fingrar hur många nykomlingar det är... så låt mig... 5 nykomlingar har lyckats erövra mitt hjärta sedan ett år tillbaka! ;D 

Kanske du finner en ny kärlek bland mina män här? Bara välj och vraka, men låt dock Demetri vara haha! Han är faktiskt inte ledig ;) 

Scott Robinson här under var nog min första största tonårskärlek, han var med i pojkbandet 5ive. Sen gled jag över till Brian, en av medlemarna i Backstreet boys. Därefter dök Fran Healy upp, sångaren i bandet Travis. 

And so on... 

Det här är alla män som finns i mitt minne, och de få som har flytt eller bara upplösts i intet betydde antagligen inte lika mycket som de här har gjort under min uppväxt.. fram till idag.

Såklart att de här männen inte har lika stor betydelse som mina manliga vänner, det ska ni ha klart för er!

Krama era nära och kära! (även de som endast existerar i din fantasi!)