Bortförd out of context

Flavas har inte blivit bortförd mot sin vilja. Han bor med mig och Ginny, han mår mycket bra. Min morsa bad mig att ta hand om Flavas, eftersom hon inte orkade. Jag tar på mig fullt ansvar, för jag är hans ägare och för första gången på flera år så har vi funnit varandra igen, jag och Flavas. 

Han sover med mig och Ginny i sängen om nätterna, något han aldrig velat göra sen han var liten valpsing. hans allergier är mycket bättre, jag vet inte hur det kommer sig, men det gör mig så enormt lättad och glad. 

Jag märker att han är lycklig med oss, mig och Ginny. Hade det varit tvärtom skulle jag inte drömma om att tvinga honom till att ty sig till våran flock. Det hade brutit ner både honom och mig. 

Det finns en person som saknar Flavas vid det här tillfället, och det förstår jag mycket väl. Jag har mina anledningar till att jag väljer att ha Flavas kvar hos mig. Det är inte synd om honom, för han mår jätte bra här. 

Tack och hej.

Dröm blir till mardröm

Demetri dyker upp runt hörnet. Mitt hjärta stannar, mina andetag blir blott ett flämtande. Han ger mig ett leende, jag får rysningar av behag genom hela kroppen. Vi kysser varandra hejdlöst i flera långa sekunder. Men så bryter jag kyssen, vi går skilda vägar, min leder ut ur huset och in i vagnen so står parkerad på grus planen utanför. Det är Tom Branson, min familjs privata kusk som håller upp vagnsdörren åt mig. Han kysser min hand, mitt hjärta hoppar till och jag blir rosenröd om mina lena kinder. Han viskar i mitt öra, hur mycket han vill hålla om mig, och jag svarar med att dra en fjäderlätt suck. Så glider vi iväg, jag i vagnen, han på kuskbocken. På ett avskilt ställe stannar han hästarna, kliver in i vagnen där jag tar emot honom likt en hora tar emot sin kund. Fast mina känslor är äkta för honom. Efteråt, då mitt hjärta lugnat ner sig och mitt sinne nyktrat till ifrån älskogens underbara dimma, skiljs vi åt och han kör mig dithän min make befinner sig.

Den följande natten älskar jag med Mads flera gånger om. Ja, jag är en sexmissbrukare, jag känner skam och jag är så jädra kissenödig!

Den där "jag" är inte jag! Det är en galen kvinna som springer runt i en knäpp fantasi värld! 

Sov gott älskade gosedjur

Mina gosedjur ligger nerbäddade i sängen, hos morsan. På bordet låg en lapp, hon försöker förlåta sig själv, samtidigt gjorde hon mig arg. Mina gosedjur betyder mycket för mig, de är och har alltid varit de som lyssnar till mina viskande ord, mina sorger och mina långsökta drömmar.

"Älskade gosedjur, försök sova! Leah kommer snart hem igen. Gråt inte, hon kommer. Jag lovar."

Stod det skrivet på lappen som låg placerad på mina huvudkuddar, strax ovanför alla mina nerbäddade gosedjur. Jag kunde inte gråta, mina tårar tog slut för evigheter sedan. Hon visste hur hon skulle komma åt min svaghet, och det är helt sinnessjukt. Hon var inte hemma, och jag var inte ensam, jag hade folk med mig som stöd. Jag kom för att hämta Flavas, nu är han för alltid bara min och mitt ansvar. Det är en underbar känsla.
Med oss följde också Tigger, ett till gosedjur, Ginnys vintertäcke, tallrikar och bestick (jag klarar ej av att använda de som finns här.) och hundarnas registreringsbevis, stövlar och Jontes nyckel.


De två andra personerna som bor här på vandrarhemmet är otroligt trevliga. Det är en kvinna och en man, och båda mycket sociala. Iofs, mannen är en fd missbrukare så han sover mest, medan kvinnan är igång hela tiden med allt möjligt. Hon bakar varje dag någonting, dessutom vaknade hon imorse halv 6 för att hon frös - därför bestämde hon sig för att grilla en julskinka i ugnen! Haha, bara få höra det gör mig överraskat glad.
Hon älskar både Ginny och Flavas, som tycker om henne, och vi alla kommer otroligt bra överens.

Jag sov jätte bra inatt. Något som jag inte klarade av så bra igår, det var att laga mat i köket. Jag vet inte om jag kommer att klara av att laga något idag heller. Det känns som om jag är ivägen, och jag ville inte ha någon "publik" när jag lagar mat. Ett jävla steg att ta mig över känner jag.

Det okända vandrarhemmet

 Skam. Smärta. Frihetsberövad. Idiot. Jag vet inte riktigt vart jag är känslomässigt. Kanske jag är rätt glad, för nu är allt okej. Nu är allt helt okej. Nu behöver jag aldrig mer känna mig rädd för att gå hem. Aldrig mer ska jag behöva höra vilken hemsk människa jag är, och aldrig mer så vill jag höra hur dålig jag är, hur fel jag gör i allt. Never ever.

Idag så har jag gjort en anmälan hos polisen, jag var inne på förhör, imorgon ska jag dit för att få mina blåmärken fotograferade. Alla är på min sida, eller hur? Jag måste få tro på det åtminstone.

Idag åkte jag hemifrån, lämnade det gamla bakom mig för att få leva det livet jag är värd. Jag bor på ett vandrarhem på en okänd ort, och jag verkligen älskar det här stället. Så sagolikt vackert... Så nära havet, så
nära naturen att man kan ta på den genom fönstret!

Jag har allt jag behöver för att överleva, mig själv, Ginny och min laptop. Dessutom er alla som är här, och läser min blogg, smsar mig, chattar med mig - ja ni alla är underbara.

2012-12-12

En nykomling i familjen

Två dagar sedan var jag iväg till Elgiganten, jag behövde nämligen helt ny laptop. Min kära gamla laptop har ingen fungerande skärm längre, knappt och jag sörjer väl den antar jag. Fast all den frustration som den har gett mig genom dagarna med sin flimrande skärm sänker min empati för den =P

Så en alldeles ny laptop av märket Acer såklart. Jag kör HP stenhårt gällande stationära och Acer skall mina bärbara datorer heta. Vampyr diarée, kärlek suger.

Windows 8. Skiljer sig ifrån Windows 7 ganska mycket. Det känns som om windows 8 var konstruerad för mobiler, åtminstone eftersom ena läget är en enda stor gigiantisk samling av olika appar. Så finns det ett till läge som man kan skifta till, skrivbords läget och då känner man igen sig mer hemma. Det ser ungefär ut som på windows 7, men startknappen är borta, och win8 kastar nya funktioner rakt i ansiktet på en gång på gång.

Win8 frågar aldrig om lov, den bara aggerar - rakt på

Här är min nya ögonsten! Så lätt i jämförelse med den andra, och ger ett mjukare intryck. 

Det här är skrivbordsläget som ni ser. Den svarta menyn till höger är inte statisk, den försvinner med ett musklick.
Sen måste man frontalkrocka muspekaren rakt ner i högra hörnet för att få upp menyn igen! 

Och här är då App-läget, som jag bara använder när jag ska ta kort med min webkamera.
Värdelöst läge! 

Förtjänar vi verkligen det här?

"Nästa vecka dundrar en sibirisk monsterfront in från öster." - Aftonbladet.

Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Vem var det som inte skickade något julkort till de sibiriska monsterna i år? Det här kan ju stå oss dyrt!
Om de sibiriska monsterna stövlar in från öster så kommer våran huvudstad antagligen bli rejält tilltrampad. Annat hade det varit om det handlade om de små enfaldiga balkan monsterna, eller de svärandes och drickandes finska av ur typen monster. Ifall de hade försökt ta sig in över svensk mark så hade våra monster kunnat prata dem tillrätta, bjuda på glögg och pepparkakor nere i blekinge där dom nu verkar bo permanent efter att Saab gick i konkurs, marken blev sur, och tre fjärdedelar av den svenska urskogen har fått byta namn till "åtkomst nekad".

Hehe Mask Ihallonen. Hakkihäälinen. Det var ju han Jack Hackihäl som flydde till Finland 1756, minns ni honom? Han brukade frusen gjord med en tygsax, klippte sina får med en knappnål och försökte övertala kungahuset i Sverige att komma över på fika jämt och ständigt. Han gifte sig med Tygla Intehäärni som 36åring, och de två kom att leva ett ganska bra liv ihop i tre dagar, sen dog hon av chocken att se Jack naken i dagsljuset.
Han lät begrava henne i en badbalja som stod på hans gård. Endast för att få en ursäkt och bra anledning till att plantera en björn i baljan. Björn, det var björk! Björck, eller björk. Jack kunde ändå skillnaden, träd som träd!

Jack Hackihäl fick aldrig några barn, eller en mor, eller en fika med kungahuset. Fast ändå överlevde han, och det är ju alltid en upplyftande tanke!


Nu ska jag skriva vidare på min vampyr saga =)

Försenad konst

Det här är teckningar, som ni ser, gjorda av mig. 

De är gjorda nu under 2012, men jag har inte laddat upp dem här ännu.

Så det gör jag NU!

vassego!

Inspirerad av en verklighändelse ur mitt liv.

Älskade Pettson och Findus =)

James Bond, Wolverine och en galen poker höna.

En fantasy/sciFi inspirerad bild, tagen ur min hjärna =P

Ja, jag var nog kär ändå

 Sortering av tankar är ju sämst efter uppvaknandet, människans hjärna är på en grottmänniskas nivå direkt efter man slagit upp ögonen. Väldigt vanligt att man häller juicen på flingorna istället för i glaset, och mjölken på mackan osv... fjärrkontrollen i kylskåpet på morgonen.

Så jag har spenderat ett tag här framför datorn nu, och den mesta tiden har jag ägnat åt att leta upp en man som jag träffade som 15åring. Först verkade det helt omöjligt! Han jobbade som personal på internatet under min gymnasieperiod, och han var skolans motsvarighet till gah jag vet inte... Johnny Depp? Blev helt fel, men jag tror meddelandet nådde fram haha! Alla tjejer på internatet blev förälskade i honom, stackars karl ;D Och jag med, även om jag tog längre tid på mig än de flesta då jag var besatt av Sagan om ringen, och därför hade jag inte rum för någon annan kärlek. Han var 30 år, vi tjejer var 16, fantastiskt.

Jag kan tänka mig att han var nog väldigt nöjd, och inte ett dugg bekymrad över alla trånade blickar, för han var jämt så glad och positiv. Han skämtade väldigt ofta, men kunde vara hård också ifall man försökte tänja på hans gränser, eller internatets regler. Det gjorde jag rätt ofta, mer än alla andra tjejer, därför fick jag hans uppmärksamhet mer än de andra tjejerna (vi var 5 tjejer). Så dumt, jag gjorde det inte för att få hans uppmärksamhet, det var andra i personalen som jag fick tampas med också - innan jag blev reglerbar och beskedlig =P Andra året fick jag en laptop, så då blev jag lugnare och upptagen med annat än att hitta på bus.

Jag minns en incident, då jag fick för mig att jag skulle hårdsminka mig, ett spontant infall. Jag sminkade mig noggrant efter en bild på Britney Spears - har jag för mig.
Sen gick jag till personalrummet och knackade på (jag visste att han jobbade den kvällen)... knackade igen, då dök han upp i dörren till det gemensamma köket precis intill. Han ryggade undan på skoj då han fick syn på mig.
"Oj! Ska du på fest?" Frågade han.
"Ja precis." skojade jag, han visste att jag skojade. "Vad tycker du?"
"Hm nja..." Han såg ut att fundera, och betraktade mig noggrant. "Jag tycker du är mycket vackrare utan sminket."
"Tack, det var precis det jag ville höra!"  Så gick därifrån och mådde bra hela kvällen. Nu visste jag att han tyckte jag var vacker ;)

Och den här mannen vaknade jag med i mina tankar imorse. Jag har inte ägnat honom några som helst tankar på flera flera år.

Tack Facebook. Tillsammans fann vi honom i ditt enorma nätverk. Tack Google. Du plockade fram en rätt ny bild på honom. woot!
Till min stora förvåning så jobbar han kvar på internatet, men som verksamhetschef. Han, av alla 13 i personalen fortsatte att jobba kvar, och fick en chef position. Jag hade satsat på Urban, eller Ewa. Ewa hade en schäfer på den tiden minns jag, och hennes granne jobbade ibland på internatet som vikarie. Han och jag brukade sitta i min lägenhet och tyda drömma över en kopp the, så jädra mysigt.
Nu får jag en massa minnen som rasar in, allt som hände på internatet, allt som kunde ha hänt, vilka idioter det fanns också; me included! *skratt*

Trots att jag var rätt busig och påhittig, så blev jag inte mer populär bland killarna ,och av någon anledning så var jag populär bland många i personalen, men inte hos lärarna =P I tried my best duh!

ÅH! jag har en bild på mannen som jag pratar om *Springer iväg och scannar in den*

Det är mannen längst fram här i bilden med den grönaktiga tröjan. Vi var på väg till Öland, en liten grupp ifrån internatet, och de satte mig i den här gruppen som den enda tjejen. Vet inte hur de tänkte där...

Nu ska jag fortsätta skriva på Congelata Mordebit!
Jag lägger upp alla kapitel på Feed Me Stories för dig som är intresserad av att läsa lite vampyr mys ;) Och så kan jag locka med James Bond fanfiction dessutom. Grattis världen!