Ja, jag var nog kär ändå

 Sortering av tankar är ju sämst efter uppvaknandet, människans hjärna är på en grottmänniskas nivå direkt efter man slagit upp ögonen. Väldigt vanligt att man häller juicen på flingorna istället för i glaset, och mjölken på mackan osv... fjärrkontrollen i kylskåpet på morgonen.

Så jag har spenderat ett tag här framför datorn nu, och den mesta tiden har jag ägnat åt att leta upp en man som jag träffade som 15åring. Först verkade det helt omöjligt! Han jobbade som personal på internatet under min gymnasieperiod, och han var skolans motsvarighet till gah jag vet inte... Johnny Depp? Blev helt fel, men jag tror meddelandet nådde fram haha! Alla tjejer på internatet blev förälskade i honom, stackars karl ;D Och jag med, även om jag tog längre tid på mig än de flesta då jag var besatt av Sagan om ringen, och därför hade jag inte rum för någon annan kärlek. Han var 30 år, vi tjejer var 16, fantastiskt.

Jag kan tänka mig att han var nog väldigt nöjd, och inte ett dugg bekymrad över alla trånade blickar, för han var jämt så glad och positiv. Han skämtade väldigt ofta, men kunde vara hård också ifall man försökte tänja på hans gränser, eller internatets regler. Det gjorde jag rätt ofta, mer än alla andra tjejer, därför fick jag hans uppmärksamhet mer än de andra tjejerna (vi var 5 tjejer). Så dumt, jag gjorde det inte för att få hans uppmärksamhet, det var andra i personalen som jag fick tampas med också - innan jag blev reglerbar och beskedlig =P Andra året fick jag en laptop, så då blev jag lugnare och upptagen med annat än att hitta på bus.

Jag minns en incident, då jag fick för mig att jag skulle hårdsminka mig, ett spontant infall. Jag sminkade mig noggrant efter en bild på Britney Spears - har jag för mig.
Sen gick jag till personalrummet och knackade på (jag visste att han jobbade den kvällen)... knackade igen, då dök han upp i dörren till det gemensamma köket precis intill. Han ryggade undan på skoj då han fick syn på mig.
"Oj! Ska du på fest?" Frågade han.
"Ja precis." skojade jag, han visste att jag skojade. "Vad tycker du?"
"Hm nja..." Han såg ut att fundera, och betraktade mig noggrant. "Jag tycker du är mycket vackrare utan sminket."
"Tack, det var precis det jag ville höra!"  Så gick därifrån och mådde bra hela kvällen. Nu visste jag att han tyckte jag var vacker ;)

Och den här mannen vaknade jag med i mina tankar imorse. Jag har inte ägnat honom några som helst tankar på flera flera år.

Tack Facebook. Tillsammans fann vi honom i ditt enorma nätverk. Tack Google. Du plockade fram en rätt ny bild på honom. woot!
Till min stora förvåning så jobbar han kvar på internatet, men som verksamhetschef. Han, av alla 13 i personalen fortsatte att jobba kvar, och fick en chef position. Jag hade satsat på Urban, eller Ewa. Ewa hade en schäfer på den tiden minns jag, och hennes granne jobbade ibland på internatet som vikarie. Han och jag brukade sitta i min lägenhet och tyda drömma över en kopp the, så jädra mysigt.
Nu får jag en massa minnen som rasar in, allt som hände på internatet, allt som kunde ha hänt, vilka idioter det fanns också; me included! *skratt*

Trots att jag var rätt busig och påhittig, så blev jag inte mer populär bland killarna ,och av någon anledning så var jag populär bland många i personalen, men inte hos lärarna =P I tried my best duh!

ÅH! jag har en bild på mannen som jag pratar om *Springer iväg och scannar in den*

Det är mannen längst fram här i bilden med den grönaktiga tröjan. Vi var på väg till Öland, en liten grupp ifrån internatet, och de satte mig i den här gruppen som den enda tjejen. Vet inte hur de tänkte där...

Nu ska jag fortsätta skriva på Congelata Mordebit!
Jag lägger upp alla kapitel på Feed Me Stories för dig som är intresserad av att läsa lite vampyr mys ;) Och så kan jag locka med James Bond fanfiction dessutom. Grattis världen!