Jag var på ätstörningsenheten i måndags och träffade en läkare där. Han frågade ut mig om mina matvanor och hur dom även såg ut när jag var liten. Ville få honom att tro att jag har alltid haft enormt god aptit på saker som jag tycker om, och därför alltid legat på den lite mulligare halvan av skalan. Fast...ja. Så har det inte alltid varit.
Blodproverna gick vi igenom. Mitt Kalium värde är bra nu. Men mitt B12 värde är riktigt lågt. Därför ville han inte tro på att jag äter så mycket som jag tror att jag gör. B12 bristen ska visst hänga ihop med svält.
Jag tycker jag äter för mycket. Han berättade för mig att jag inte hetsäter, inte ur medicinsk syn. Men för mig är tre mackor en hetsätning, för jag bestämde mig för att bara äta en.
Inne i undersökningsrummet fick jag backa upp på vågen. Så jag vet inte om jag har gått upp eller gått ner sen sist jag var där. Det känns rätt skönt på sätt och vis. Dock sa han ganska strängt att jag inte får gå ner mer i vikt.
Spegeln och mina hjärnspöken säger såklart något helt annat.
Pust. Nästa möte så ska jag på en matbedömning.
Känner mig så nervös jämt och ständigt.
Idag är mormor på besök och jag ska bjuda på en mumsig köttgryta.
Så dags att sätta igång =)
tjofs!
Vad trevligt med besök och få bjuda på mat, under sommarna när jag har varit själv och gjort käk så har jag fått för mig, kanske skall bjuda över någon så jag ringde grannen och sa. " Det är så trist att käka själv, kom över så bjuder jag på tachos. " Så han kom springades över. :) Jag hade övat på just att få det rätta smaksättningen och så. Var tvungen att hitta någon att bjuda. :)
SvaraRaderaFörstår att det är nervöst, blir så med doktorer, vet ej vad dom egentligen menar ibland, så får jag känsla så jag är orolig för att gå dit för att dom skall hitta något som jag ej vet om eller så. :/ - //Andreas