Underbart träffande

"I tonåren kan intressen utvecklas till att omfatta elektronik och datorer, fantasylitteratur, science fiction och ibland en fascination för en viss person. Samtliga intessen speglar sådana som jämnåriga ägnar sig åt, men är, återigen, ovanligt intensiva och fokuserade. Det kan finnas en naturlig fallenhet för datorspråk, grafik och avancerad programmering. Intresset för fantasylitteratur och fantasykaraktärer kan vara så stort att det händer att personen utvecklar egna rollspel och anmärkningsvärda färdigheter i teckning baserade på specialintresset.
En fascination för en viss person - mytisk, historisk eller nu levande - kan också förekomma. När intresset riktas mot en nu levande person kan det tolkas som en tonårsförälskelse, men intressets intensitet kan leda till anklagelser om förföljelse och trakasserier."

Citatet är taget ur boken Barn med överlappande diagnoser. Många saker som står skrivet i boken om både ADHD och Aspergers stämmer in på mig rätt bra. Och just det där citatet delar jag med mig eftersom att ett specialintresse är så enormt viktigt för mig att ha. Har jag inget så blir jag deprimerad, vilket också tas upp i boken! 

Rollspel =P. Något som jag höll på i min ensamhet både som liten och som tonåring fast på olika plan. Jag minns så väl hur jag gick ifrån att leka med leksaker till att rollspela i tidiga tonåren. Rollspelen gick ut på att jag näst intill hade dialoger med mig själv, fast inte som mig själv. Det var min förälskelse och alla dom personer som fanns i dennas närhet. Visst låter det en aning skruvat, men för mig var det mitt sätt att utföra min hobby. Och jag har faktiskt ingen större aning om vad mina jämnåriga hade för sig under samma period.
Sedan fick vi en dator i familjen och då gick jag ifrån rollspelet i huvudet till att leva ut mina fantasier via olika dataspel. The sims var ett spel som jag gärna ägnade mig åt flera timmar om dagen. Spelet tillät mig att skapa dom personer jag hade i min fantasi och sedan styra deras liv.
Amazing.

Jag sörjer det. Att inte kunna spela rollspel i min fantasi på det viset jag gjorde i tonåren.
Men jag kan rollspela i många mmorpg, och rollspela med vänner. Och jag kan säga att det är stor skillnad på rollspel och rollspel.
Rollspel kommer nog alltid vara en stor del av mitt liv. Men för att kunna rollspela krävs ett specialintresse!

Så var blir det? Jag väntar ivrigt på något.
Klart slut.