Ibland så går det inte. Ibland så måste man slita av sig sina pyjamas byxor mitt i natten för att inte dö av överhettning.
Så kommer solen, den segar sig upp över kullarna i västöstnorrsyd och sprider värme på våran sida av jorden. Snön smälter bort och under ett lila täcke ligger lilla jag med mitt guldiga hår. Ja, jag ligger inte i snön precis, utan i min säng och drömmer troligen om maya indianer.
Så kommer det en 8 kilos fluffboll upp på min rygg och lägger sig över mig. Hennes nos landar över min axel och jag känner hennes varma andetag mot mitt öra.
Hon skänker mig sådan trygghet och kärlek. Och av henne kan jag ta allt hon ger mig utan att det ger mig ångest. Hon är vacker ända in i själen. Precis som Flavas. Precis som du och jag.
Våran morgon promenad var full av bus och lekar. Tog med mig kameran och fick med lite bus på film.
Fan vad stressigt allting är. Städa, städa, städa, tvätta, äta! Allt allt allt ska göras på en gång och helst samtidigt.
Det är typiskt att stora projekt ska slutföras exakt samma dag som ett livsviktigt möte ska äga rum. Jag är jävligt nervös inför mötet på ätstörningsenheten.
När jag tänker på en kväll utan godis så känner jag mig så besviken. Varför är det så?
En tv kväll måste kunna vara hel mysig utan godis. Tvångstankarna måste bort.
Vi är överens - jag och mina inneboende i huvudet.
Vem är det som håller i trollspöt egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar