Innerligt tjafs

Jag äter mycket just nu. Känner mig nervös. Äter mer. Känner mig tjock. Bestämmer mig för att gå ner vikt. Blir nervös. Äter igen.

En del av min hjärna övertalar mig att äta så mycket jag vill, för det spelar ingen roll längre. Men varför spelar det ingen roll längre? Jag menar känslan av att känna sig meningslös och betydelselös. Hela tiden vill jag krypa tillbaks in i min bubbla när jag blir rädd, stressad och nervös.
Efter varje gång jag ätit något så tänker jag - Nästa gång ska jag inte äta lika mycket. Jag måste gå ner i vikt.- Ändå så äter jag lika mycket om inte mer nästa gång.

Jag har tydligen inte anorexi utan bulimi. Men om jag nu slutat att spy upp allt jag äter, vilken kategori tillhör jag isf?
Det är äntligen dags att ta tag i mig själv. Tro fasiken inte att jag vill rulla runt i min bubbla, ensam och meningslös. Nu är det ätstörningen som talar till oss genom mig. Jag ska gå ner i vikt!
Hur ska jag göra då? Svälter man sig själv så går man upp i vikt, eftersom ämnesomsättningen blir lägre och kroppen samlar på sig allt som slinker ner i magen. Nåja, det handlar alltid om kalori in och kalori ut.
Gör du dig av med fler kalorier än vad du äter så går du ner i vikt.

Sådant här orkar jag inte med. Jag vill inte gå och känna mig hungrig! Jag vill ha energi så att jag orkar göra saker! Som att träna mina hundar, gå långa promenader och skriva i bloggen.

Okej. Jag känner att jag borde ta mina två viljor - bulimin och min vishet- någon annanstans, så att vi kan reda ut det här =P
Herregud.